Kyrkomötet Motion 2006:38 av Johan Sobelius
Räntefria sparformer inom kyrkan

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en arbetsgrupp som utreder möjligheterna att utveckla räntefria sparformer inom Svenska kyrkan. Arbetsgruppen ska ge förslag på typ av verksamheter som kan tänkas få bistånd genom räntefria sparformer och ska presenterna sin utredning för Kyrkomötet med förslag till kyrkomötesbeslut inför Kyrkomötet 2008.

Motivering

I vårt moderna samhälle har pengar en väldigt stark ställning. Redan innehavet av pengar genererar mer pengar till den rike på grund av räntan. Hela tiden sker en omfördelning av pengar från fattiga till rika, från dem som har behov av att låna pengar till dem som har möjlighet att låna ut. Detta sker med en automatik som alltför sällan ifrågasätts. Så länge låntagaren klarar av att amortera sina lån och betalar räntan, så är långivaren nöjd och i bästa fall låntagaren också.

Den som inte är nöjd med räntenivån på sitt utlånade kapital kan låta pengarna förränta sig ännu mer genom att placera pengarna i rätt aktier som stiger i värde på börsen eller ger en god utdelning. Men i princip handlar det om samma ekonomiska drivkrafter, att den som har pengar ser det som sin huvuduppgift att ”förmera” dem. Att placera sitt kapital i aktier är sålunda en annan variant att förränta sina pengar på jämfört med att låna ut dem via bank. Men skillnaden är, att samtidigt som chanserna är större att få en högre avkastning på sitt kapital vid aktieplacering, så är också riskerna större för förluster.

Den som lyckas med sina aktieplaceringar gratulerar man, medan man beklagar den som ”satsat på fel häst”. Spelet om pengar har blivit allmänt accepterat i vårt samhälle. Däremot har spelreglerna debatterats allt livligare. I Svenska kyrkan finns det etiska regler som talar om vilka aktier som man får satsa på, och vilka som är bannlysta. Poängen med dessa regler är inte att stoppa pengaspelet i sig, utan bara att undvika att kyrkan blir delaktig i verksamheter som inte bedöms vara moraliskt försvarbara. Grundintentionen att ”förmera” sina pengar finns emellertid kvar. Den pedagogiska finessen med debatten kring etiska aktieplaceringar är dock att vi blivit alltmer medvetna om att pengarna alltid är med i ett samhälleligt skeende, och att detta skeende kan vara av ondo eller godo. Allt fler ställer sig frågan: Vad gör mina pengar då jag placerar dem i olika aktier? Eller – vad används mina pengar till som jag lånar ut? Att på detta sätt ställa frågor är ett uttryck för en ökande medvetenhet om att man själv, bara genom att placera sina pengar på olika sätt, kan bidra till en förbättring eller försämring för andra människor.

Då det gäller aktieplaceringar, vet vi att företagsvinster och därmed sammanhängande aktieutdelningar inte så sällan är ett resultat av ökade produktivitetskrav på de anställda, som därför måste arbeta mer under alltför ofta sämre arbetsförhållanden. Då det så kallade företagsklimatet inte är tillräckligt bra avskedas personalen och produktionen flyttas till låglöneländer, vilket minskar lönekostnaderna och ökar företagens vinstmarginaler och/eller konkurrensfördelar. Ofta är också fackföreningsrörelsen i dessa länder svagare varför risken ökar att de anställda utnyttjas hänsynslöst. Ett annat sätt att öka vinsterna, förutom att sänka lönekostnaderna, är att låta andra betala delar av produktionskostnaden. Samhällets kostnader för arbetsrelaterade sjukskrivningar är exempel på detta. Ytterligare sätt att bättra på företagets ekonomi är att strunta i att ta hand om det avfall och utsläpp som produktionen ger upphov till, vilket leder till olika former av miljöförstöring. Denna ogynnsamma utvecklingstrend gynnas av begäret att kunna förränta sina pengar.

Det är viktigt att vi som ansvarskännande konsumenter ställer oss frågan hur varor och tjänster blir billigare. Det räcker inte som konsument att gå på lägsta priset. I alla fall inte om ens handlande ska kunna betecknas som medvetet och etiskt försvarbart. Varje gång vi väljer att köpa en vara och en tjänst skickar vi faktiskt en signal till producenten att fortsätta med sin produktion. Är det signaler som vi är medvetna om och tar ansvar för? Roten till det onda i vår tids ekonomi är att pengarna ges ett värde i sig, att de inte ses som blott medel till att göra bra saker, utan blir till ändamålet som helgar medlen. Och räntetänkandet är den principiella feltanken i sammanhanget. Räntan har kritiserats sedan länge och underlaget till en sådan kritik finner vi såväl i Bibeln som i den kristna traditionen.

Sedan 1970-talet har det i Sverige varit möjligt att spara och låna pengar under räntefria former. Det är JAK Medlemsbank (www.jak.se) som gått i bräschen för utvecklingen. Inspirerade av en dansk rörelse från 1930-talet började man i Sverige diskutera möjligheterna att starta ett eget initiativ under 1950-talet. 1965 bildades så Jord Arbete Kapital – riksförening för ekonomisk frigörelse. År 1997 fick JAK banktillstånd. JAKs ändamål är ”att sprida kännedom om räntans skadeverkningar på samhället och att främja ekonomiskt samarbete för genomförandet av räntefri finansiering”. Idag är cirka 30 000 personer, föreningar och företag medlemmar i JAK Medlemsbank. Omslutningen uppgår till ungefär 1,3 miljarder kronor. I korthet kan man säga att låneformen i grunden bygger på en sparprestation av den presumtive låntagaren där varje sparad krona per månad räknas som en månadskrona. En krona som står inne på sparkontot under 12 månader ger således upphov till 12 månadskronor. Efter en given sparprestation kan ett motsvarande lån tas. Under amorteringstiden sker också ett så kallat eftersparande, som på samma sätt genererar månadskronor. Efter amorteringstidens slut betalas låntagarens eftersparande ut. Det går även att skänka månadskronor till en annan presumtiv låntagare, som kanske inte av egen kraft skulle kunna prestera ett erforderligt sparande inom rimlig tid. På så sätt kan den rike hjälpa den fattige med räntefria lån.

Att utveckla räntefria sparformer inom Svenska kyrkan innebär att kyrkan tar ett steg mot ett ökat medvetande om hur dess pengar deltar i samhällsprocesserna. Pengar som idag arbetar i olika aktiefonder kanske hellre skulle kunna vara verksamma inom räntefria sparformer. Låt oss betänka att den barmhärtige samariern inte frågade efter vad han skulle få om han hjälpte den slagne mannen, utan vad han kunde bistå med. Det vore intressant att utreda på vilket sätt räntefria sparformer skulle kunna tänkas främja Svenska kyrkans arbete, att på ett fruktbart sätt föra ut evangeliet i vårt samhälle.

Arvika den 23 juli 2006

Johan Sobelius